naaaannas

Jag vacktes ur min fiolsomn, det var dags att ga upp. Idag fick jag folja med dinky till skolan dar hon jobbar. Bilturen dit tog ca 1,5 h. hade stor lust att somna lite, men vagade inte. Dinky kor namligen lite som en galning, dvs snabbt, lite for snabbt for de krokiga vagarna. Dessutom ar det tydligen inte sa noga med placering av fordon har. Man vinglar liksom bara runt lite pa vagen, och aven om de tar vanstertrafik, sa ligger man garna lite pa hoger sida om det anda inte ar nagon bil dar…

Skolan kandes valdigt sliten och fattig. Alla barnen fick t med sig egen mat, som man t I korridoren. De som inte hade rad eller kunde ta med sig egen mat fick en macka. Jag forstod att vi har det valdigt bra I skolorn I sverige. Alla barnen vr valdigt nyfikna pa att lara sig svenska, sa jag glanste lite med mina kunskaper i vart vackra sprak. De var faktiskt riktigt bra pa att snacka svenska, batter an dig I alla fall Richard ;) hur som helst var jag inte lika bra pa att forsta dem. Deras dialekt var helt skruvad! Forst var jag helt forstummad, var det har engelska?? Men jag lat mig inte skrammas. Jag foljde med I samtalet genom att svara med idiotsakra termer som: oh really!? Wow! Ok! Aha!

Dagen gick ganska snabbt och alla var jattetrevliga! Pa vagen tillbaka stannade vi vid nan slaktarbutik. Jag angrade att jag inte stannat I bilen, sa fort vi kom in genom dorren. Det stank!! Kampade med att andas genom munnen, for att overleva. Nasta misstag var att titta mig omkring. Alla gick runt I blota, blodiga gummistovlar pa det plaskiga golvet. Har och dar lag det lite kottslamsor. Killen bakom disken sprang ivag I sina gummistovlar, och kom tillbaka med en stor pase med ehh...nagonting. revben eller nat. dinky betalade och havde over pasen till mig. Och jag antar att mitt ansiktsutryck sa att jag inte riktigt var bekvam med detta, eftersom killen med de blodiga gummistovlarna borjade skratta at mej. Ja, ja, kottpasen (som visade sig vara mat till dinkys hundar) hamnade helt enkelt I baksatet och sa fraste vi ivag.

Pa vagen hem forslog dinky ocksa att jag skulle kora, eftersom hon sa att hon holl pa att somna. Men det loste sig med en kaffe. Bilen var ju for sjutton automat! Jag har ju aldrig kort en san tidigare, och sarskillt inte I vanstertrafik.

Nar vi kom hem var maten klar! Hela familjen var samlad (sladdfarbror, husband, jagstickeuttjejen, steeekarna och dinky och jag). Det var en trevlig middag. Alla skrattade at att jag inte kunde kora automatbil. Och sa ringde telefonen. Det var stekarpolarens mamma. Dinky forklarade tydligt I telefonen att hon holl ett oga pa honom, sa att han ater ordentligt “han ar alldeles for mager!” (observera att han ar typ 20 ar) nasta gang telefonen ringde, var det min tur. “nej hon stannar har inatt om hon vill!” klart jag vill stanna en natt till hos mina spindlar!! Sov dock lite batter den har gangen. Kandes som vi kom batter overens den har gangen. Eller var jag helt enkelt sa utmattad att jag inte brydde mig.

Det var ialla fall valdigt kul hos dinky, forutom I spindelrummet!!

See you later!